där ekot var min enda vän

där vägen tog slut och inga skyltar fanns kvar

nedrivna av arga som letat och inte alls hittat rätt

kvar fanns en kväljande dimma som kallat sig för öde
var är det meningen att jag ska finnas?

varför ställer du frågor om du inte vill ha svar
ett pekfinger åt fel riktning och du förlorar dig föralltid
när man vet vart man ska går det mesta mycket fortare
färdigdrömda planer slipper alltid köa
men varsågod, ta en lapp
man får skylla sig själv när man är för lat för att bära sina egna ögon