I det långa ser man bara ränder.
Pararella stigar av vision och verklighet som aldrig möts.
Hur ska vi orka när allting alltid är som vanligt?
När natten sagt sitt och morgonen tar vid.
Förut har kommit tillbaka för kollekt.
Vi betalar vilja i utbyte mot ännu mera dåtid.

Bagage på hyllor i rad
undangömda långt ovanför
alla trögtänkande huvuden på tomgång

En rödrosig kind, som likt en glasruta.
Alltid blivit stirrad på.
Alltid fångat blickar.
Blickar som gått rakt igenom.
Ser du mig
eller ser du vad du vill se
på andra sidan?

-

- "Är du trött?"
- "Ja."
- "Vill du ha kaffe?"
- "Nä."
- "Vill du ha en puss?"
- "Jatack."
Vi lämnade en grön soffa och två gula muggar.
Sen lämnade jag dig med två röda ögon.
Ett snörvlande kärlekspar på en bänk i det kalla.
-"Vi ses, om en stund."
Sa darrande läppar som möttes förtvivlat, tusen gånger om, men som aldrig fick nog. 
Jag får aldrig nog.
Gå inte, lämna mig inte.
Jag kan ju inte vara din
utan dig.